…jag är jättebesviken. Att behandla människor olika, att ha dolda agendor, att inte engagera samtliga i en grupp utan endast några stycken och de andra står utanför. Hela tiden. I ledande position. Jag kan inte förstå att man kan tycka att saker och ting görs på ett kollegialt sätt. Sen blir jag besviken på mig själv. Varför säger jag inte som jag tycker? Varför tar jag inte upp saker som jag tycker är fel? Varför är jag en sån jäkla mes med vad jag tycker? Jag har ju åsikter och de är sunda. Men - det där med att vara omtyckt - det är viktigt och det är jag. Det vet jag. Jag har fått så mycket ros av "de mina". Men är det viktigt att vara omtyckt av alla? Inger det respekt? Vad hade hänt om jag hade varit ärlig från början med de i ledande position…? Hade man lyssnat och sett mig som en person som var jobbig eller hade man tagit till sig något? Det kommer jag aldrig att få veta. Just nu är jag besviken och ledsen. Jag har jobbat fruktansvärt hårt och mycket för att få saker och ting att fungera och flyta på. Och för att få förtroende. Och trots att jag har fått erkännande från personerna i ledande position (de har höjt mig till skyarna) så har jag ändå inte varit inkluderad i den "innersta kretsen". De omutbaras krets. 3 pers av 6. I en ledningsgrupp. Märkligt. Ps. jag önskar att jag vore lika stark som min man…<3
