…skönt när måndagar är över. Då är det bara 4 dagar kvar på veckan. Iaf arbetsveckan. Jag blir lite rädd dock. Tiden går i rasande fart. Skall det vara såhär? Skall det gå så fort? Idag tog äldsta dottern körkort för moppe. Stor är hon nu. 15 år. Tänk hur fort den tiden har gått. Det jag borde lära mig är att vara mer närvarande och att vara tacksam. Närvarande i vardagen och inte stressa mig igenom dagen. Tacksam över att jag mår bra, min familj mår bra, att vi är friska och att jag har fina kollegor. Men det är svårt. Istället går jag, som idag och ältar två år av mitt liv. Men jag blev vingklippt och kan inte släppa att jag är ledsen, arg och bitter (?). Och det som känns ännu mer inte bra är att jag önskar den arbetsplats jag var på innan, människorna där, speciellt två stycken, illa…..att "det kommer till dom, de kommer att få igen". Jag är arg och jäkligt arg! Och det är inte bra. För som min goa väninna säger "var tacksam över att du bara var där i två år, att du kunde ta dig därifrån, att du mår bra, att du har det bättre där du är nu och att du lämnade avtryck och gjorde ett bra jobb". För det finns de personer som är kvar och aldrig kommer att komma därifrån. När Draken säger till en medarbetare att "du har för höga tankar om dig själv", det är då jag blir ledsen och arg men också känner en oerhörd lättnad och kanske också lite tacksamhet. För nu mår jag bra, är på ett härligt ställe med underbar miljö och härliga kollegor. Och jag mår bra, min familj mår bra, vi är friska och jag har fina kollegor. Och min äldsta har tagit moppekörkort. Grattis älskling! Livet är fint <3 Puss på er!
