…vad jag faktiskt avskyr pre-montan. Gör mig på dåligt humör, irriterad, ger mig ångest och konstiga existensiella tankar. Trodde det skulle bli bättre med S i min kropp och det har det blivit på ett sätt. Inte så kraftiga blödningar längre och därmed ej heller montansmärtor. Men jäklar vilket humör jag får. Usch. Inte något jag är stolt över direkt. Och så börjar tankarna att sätta fart. En sak jag har tänkt på några veckor nu är att tiden går så jättejättefort. En annan sak som slog mig idag är att jag är inte disciplinerad när det gäller mig själv och mitt jag. Men jäklar vad disciplinerad jag är när det gäller mitt jobb och att uppfattas som fröken duktig. Jag "tullar" på saker jag vill göra och som får mig att må bra för att det skall fungera på jobbet. Varför kan jag inte säga, nä - jag kan inte vara kvar den dagen för jag har bokat träningstid/skall hämta F/skall hjälpa O med läxan/ska till stallet/skall bara åka hem för jag har faktiskt slutat för dagen. Och så får jag då montan och får ångest över att livet fullkomligt RUSAR fram och jag blir äldre och hinner inte med allt jag vill göra…….
Skärpning. För min egen skull. Och för min familjs skull. Njut idag. Imorgon kan det vara försent. <3
Kommentarer:
Kommentera här:
PMS är verkligen värdelöst. Som tur är drabbas jag sällan av det, men de gånger det slår till är det verkligen en mardröm och i kombination med mina redan befintliga ångestproblem slutar det alltid med att jag inte vill leva mer. Ta hand om dig, och ät allt som är gott! <3