...är super-duper-viktig.
L som har startat upp stället jag jobbar på nu har *nästan* gått in i väggen. Så L har beslutat sig för att ta ett steg åt sidan och inte vara på jobbet och att lämna över till oss andra (som ju faktiskt är anställda för att göra det vi ska...). Tänk att det skall gå så långt så att det *nästan* blir så att man blir sjuk. Så sjuk att kroppen inte orkar något längre. Så sjuk att det gör ont i kroppen. Hela tiden. Så att man inte orkar med sitt privatliv och sin familj. Med barn och man. Det var starkt av L att säga, nu går jag, innan det är försent. Och faktiskt tycker jag att det är skönt. För L har varit med och bestämt och haft fingrarna i nästa alla syltburkar. Från pennor, till städ, till vilken färg på dörrmattor vi skall ha...till att sälja, göra avtal, vara kontakt med styrelse och jaa - allt! Och det kan inte vara sunt, varken för kropp eller knopp. Så nu har jag möjligheten att växa och lära mig andra saker på denna arbetsplats. Och det kommer att bli kul! Och jag önskar L möjligheten att bli frisk. <3
