…har jag inte längre. Jag har nog haft det en gång i tiden men inte längre. Vet inte riktigt vad som har hänt men jag har så jättejättesvårt att inte vara ärlig. Och när jag inte håller med eller blir irriterad så syns det nog väldigt mycket. Och det är inte så bra tror jag…. Man kan nog uppfatta min ärlighet som att jag är trångsynt och bufflig. Eller så uppfattar man mig som stark och just ärlig. Jag skall förklara. Idag på ett av våra "bestämmarmöten" på jobbet var det en ny medlem i bestämmargruppen som lite eller ganska mycket ville lägga sig i vilken slags person jag skall anställa till min avdelning. Och sedan ville hon passa på att kritisera min goa personal A:s sätt att presentera mat då vi har externa gäster och serverar dessa på luncher uppe på vår avdelning. Grrr. Det var här som jag önskade att jag hade haft ett fint poker-fejs och en verkligen rapp tunga. Så att jag hade kunnat säga något riktigt smart. Så att hon hade blivit pinsam. Fast när jag tänker efter så blev hon nog ganska pinsam. För hon tyckte att vi skulle anställa ngn som hade akademisk bakgrund eller kom från en läkarfamilj eller något annat blablabla. Jag såg rött och lyssnade inte vidare. Sa bara att jag inte har ngt akademisk bakgrund och att jag vet exakt vad som behövs. Och då sa VD:n att "jag har inte heller ngn akademisk bakgrund" och sedan sa även platschefen likadant-dessutom med ett litet skratt. Okej - jag skall inte vara så hård - hon menade inget illa. Och hon förstod att hon var helt fel ute för mitt pokerfejs lyste med sin frånvaro…
