jag undrar varför jag får ångest varje jäkla gång jag skall åka härifrån. Det börjar bli jobbigt. För jag har det ju oförskämt bra hemma. Men livet är annorlunda här såklart, när man har semester. Om jag skulle försöka tänka och sätta mig in i känslan att jag bodde här, hur skulle det kännas då? Hur skulle det vara då? Med sol och varmt VARJE DAG (nästan). Hemma har jag arbete, ett vackert hem, ett bra arbete, vänner, familj, arbetskollegor, får lön, äter gott, har hästar, kan gå på gym, en fin man....men inte ljuset, solen, brisen, havet, horisonten, himlen. Om jag skulle försöka göra en förändring, vad skulle det då bli? Så att ångesten och oron släpper och försvinner? Int vet jag int. Jag kommer nog alltid att vara såhär för jag har alltid varit såhär. Tror kanske att jag tar saker och ting för på stort allvar och seriöst så när jag "släpper" taget får jag ångest istället. Det är bara att bita i det sura äpplet eller ta tag i problemet. Som inte egentligen är ngt problem. Bara en bitterljuv känsla i kroppen. Som är nog så jobbig. Välkommen hem till kylan, vardagen och verkligheten mrs T!
