Jääääättelänge

...sen jag skrev nu. Tycker det är synd för det är roligt att blogga. Om jag hade vågat hade jag försökt nå ut med bloggandet, till måååååånga andra. Det hade varit roligt att se hur det hade gått. Grejjen är den att jag ibland, eller ganska ofta, skriver om sådant som händer i mitt liv och runt omkring mig. Som kanske inte mina nära och vänner skulle tycka vara så kul att jag skrev om eller tog upp. Jag har aldrig nämnt någon vid namn och kommer aldrig att göra det heller. Och jag skriver inte dumma saker - jag skriver om saker som berör mig och för att få utlopp och få skriva "av" mig. Så som jag uppfattar saker och ting. Skrivandet är ett sätt för mig att få "pysa"..... Det har varit så i hela mitt liv. Jag har många dagböcker...
Men jag tror kanske att den person som eventuellt är omnämnd (heter det så...?) i någon text säkerligen skulle känna igen sig. Och ibland kan det vara känsliga saker som någon säger till mig eller som vi pratar om, i förtroende. Hur blir det då om jag bloggar om det? I och för sig gör jag det redan nu men om jag skulle gå ännu mer public, hur skulle det bli då. Eller hur tänker man och hur gör man? Jag behöver liksom också en ventil.
Pöss

Ibland skulle man nog bara göra mer som den här lille rackaren - chilla och relaxa....och inte tänka så mycket.

Kommentera här: