Jag har svårt...
...för en av kollegorna på jobbet. Det är sällan jag har problem med människor tycker jag nog, men den här kvinnan tycker jag faktiskt inte om. Eller, jo, hon är ok, men det är något med henne som jag inte kan sätta fingret på vad det är.
Hon är som en pitbull, och det säger hon själv också, och jag har sjukt svårt för sådana personer. Hon är driven, kör på, har inte några problem med att bara ösa, hon lyssnar inte, framhäver sig själv i mångt och mycket, är plump. Hon skulle kunna gå över lik för att nå sitt mål. Iaf arbetsmässigt. Jag skulle ju aldrig umgås med en sån slags personlighet privat. Och nu har jag daglig kontakt med henne. Hur konstigt kan det inte bli egentligen..... Jag vet inte riktigt hur jag skall hantera henne eller denna situation. Men efter ett samtal från henne i onsdags, som inte var så trevligt, så har hon "gnagt" i mig. Tyvärr hela helgen - till och från. Hon har gjort mig ledsen och osäker och jag vet som sagt, inte hur jag skall hantera henne eller situationen. Det lustiga med det här samtalet var att hon öste skit över mig, min ledarstil och hur jag är som person och när hon var klar och hade fått ur sig att hon egentligen blev förvånad över att jag hade haft ett teammöte med mina två anställda och hon inte fått information om -vilket hadlar om att hon inte fick vara med och att hon kände sig utanför - , så säger hon "men jag är inte långsint, nu släpper vi det här, jag är redan klar och har glömt". Men för min del då? Hon gjorde alla tänkbara fel man kan. Telefonsamtal. Innan en ledighet. Blandade ihop arbetsrelaterat med personlighet. Pratade om allt möjligt och inte om vad problemet egentligen var. Och slutligen - lämnade mig med en sur eftersmak i munnen, att ta hand om.....
Jävla skit. Jag som har trivts så bra på jobbet. Fast iof sig har jag inte varit riktigt säker på denna kollega sedan hon började. Magkänslan. Det är något som inte stämmer.
Usch.
