Min plan

Det går åt rätt håll. Och det är roligt! Tänk att det skulle ta så lång tid att förstå att jag behöver mål. Delmål och ett större mål. 
Sist jag hade ridlektion gick det så bra att jag efteråt, bröt ihop och började grina. Han var så duktig min pålle, och jag också för den delen. Vi GALOPPERADE på banan! Det har vi aldrig gjort! För jag berättade för min instruktör, som jag har tränat för i 6 år och inte förrän nu har poletten trillat ner med en mängd olika saker gällande ridningen, att jag nu har satt upp några olika mål. Instruktöre nappade direkt och frågade vilka mål jag har satt. Ett mål är att kunna galoppera inne på banan, att jag bestämmer takten och att det skall vara på mina villkor. Vilket i vårt fall innebär att det skall gå lugnt och sansat till och inte i raketfart som kanske resulterar i att jag åker av med buller och bång, eller att han skadar sig. Den gode mannen. Alltså hästen. Inte instruktören hehe.
Instruktören sitter upp, gör några töltövningar och poff - lurar iväg hästen i galopp på långsidan av banan. Och tar ner honom i tölt, gör samma övningar och poff - iväg i galopp igen.
Det ser ju inte så svårt ut när han gör det tänker jag, men det ser ut som att det går ganska fort. Men så rider han ju hästar dagarna i ända och kan detta.
Japp. Så är det min tur att sitta upp igen. Och jag får göra lite töltövningar och instruktören guidar mig och så l-u-r-a-r han mig att poff - iväg i galopp. Och det var så kul för jag klarade det själv sedan! Yäyäyä =) Lyckan är total. 
 
Så nu har jag börjat närma mig att träna galopp, mycket tölt/galopp ute dock lite svårare att träna på banan då det alltid är andra ekipage inne. Och på ovalen är det becksvart.
 
Men - jag är på rätt väg, detta var ett litet delmål. Och bara det att jag vågar, litar på mig och min häst, och faktiskt kan galoppera mer än jag gjort tidigare - det är STORT! Heja mig! Och Fursti såklart, som står ut <3
 
Här är han - grabben som är min stora kärlek. Och brorsdotter M:s också =)
 
 
 

Kommentera här: