Dunderförkyld. Och har så sjukt tråkigt. Blä. Konstigt det där, att när du är frisk så önskar man ibland att man blir sjuk så att man kan vara hemma men när du är sjuk vill man bara vara frisk. Det är den sjukes högsta önskan - att bli/vara frisk. Och så slår det mig IGEN - varför är jag inte mer rädd om mig själv, äter bra, rätt och på regelbundna tider. Varför tränar jag inte. Varför jobbar jag så mycket som jag gör. Tom helger och kvällar jobbar jag. Varför? Duktig flicka syndrom. Jag hoppas verkligen inte att jag har överfört detta på mina flickor, för det är inte sunt. Verkligen inte. Jag skall nog gå till ngn som kan hjälpa mig styra upp mitt liv och mig själv. För det verkar som att jag inte är gammal nog, än, så att jag kan ta hand om mig själv på ett fint och bra sätt. Skumt ju.
