Såå nyfiken...
Det där med att vänta är inte min bästa sida. Att saker och ting tar lång tid gör så att det kryper i skinnet på mig. Det ska hända nu nu nu. Och jag vet såklart att det inte gör det. Och jag kan hålla mig och jag har tålamod. För det mesta. Men om det går för långsamt och sådär tja, då kan man ju hitta på annat undertiden och då byggs det på med grejer och till slut blir det kortslutning. Pffffssssssss. Som en ballong, luften pyser ut. Jag gick i väggen eller pyste ut en gång för länge sedan nu. Och det skall inte hända igen. Så jag jobbar med mig själv och har en annan förståelse för att saker och ting tar tid nuförtiden. När man sedan tittar tillbaka så inser man att damn, vad fort det gick.....
