Hemma.

Lille katten är hemma igen, tack och lov. Vem vet var han hade varit någonstans. Vi ropade och ropade och cyklade tom runt in da hoods och letade. Och så rätt var det var så kom han springandes och jamade lite sådär bräckligt och ledsamt som bara lille katten kan. Sådär är det med djur. Man fäster sig något oerhört vid dessa varelser. Pratar med dem, kelar med dem, pratar lite till. Det är häftigt. Nu skall han lämnas bort när vi åker på semester. Igen. Dock till samma ställe vilket är ok. Men han kommer inte att bli glad. Har redan märkt att vi har börjat packa våra väskor. Han försvinner då, gömmer sig. Lille söte fine katten.

Kommentera här: