Himlen

Denna väntan har varit något av det jobbigaste jag varit med om.
Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan, känslan av att göra fel, göra rätt. Vem är jag att bestämma att skicka min älskade häst till himlen.
Men. Jag har bollat och pratat och ältat och gråtit med de få personer som vet att jag tog detta beslut. Men min förtvivlan har inte varit mindre eller minskat för det. För väntan på denna dag har varit för jäklig.
Imorse vaknade jag och kände mig lugn. Höll mig sysselsatt hela morgonen och förmiddagen. När det närmade sig klockslaget åkte jag hem och åt lunch med min dotter. Sedan lade jag mig och vilade en kvart.
Fick ett sms 12.50 "Nu är det gjort gick bra. Lungt å fint han ana ingenting."
Jag bröt ihop. Grät och grät och grät.
Nu när jag har fått smälta allt en smula så vet jag när det skedde. Det var när vi satt och åt lunch och jag kände hur nackhåren reste sig på mig. Där och då reflekterade jag inte över det men i efterhand så kände jag.
Och nu inväntar jag något slags lugn och lättnad. Och känslan av att "Tina, du försökte allt, ni kämpade det bästa ni kunde och du gav det lång tid. Du försökte verkligen."
Jag hoppas att den känslan infinner sig för jag mår sjukt dåligt just nu.
Nidur - lek. Ät blåbär. Ha det bäst. Love u💕💕
(null)

Kommentera här: