Jag då?

Jag fick helt plötsligt en klump av övergivenhet i bröstet. En sådan känsla har jag inte haft sedan jag var 15 tror jag och blev dumpad av en kille. Som jag nog inte var kär i, om jag minns rätt, utan det var känslan av att han inte valde mig.
Äldsta dottern fyller myndig idag och vi har firat henne såklart. Samma dag har mannen och jag bröllopsdag, vilket inte var kanske det smartaste draget - då för 10 år sedan. För det är just det som gjorde mig lite lessen. Vi har varit gifta i 10 år och det har inte direkt varit någon hejdundrande uppvaktning å mina vägnar. Låter kanske barnsligt men jag trodde nog att jag skulle få något litet. En puss kanske? Då kanske man undrar vad jag har gjort för honom. Jo, jag har faktiskt tänkt till denna gång. Vi bodde på hotell och var på lyxkrog med avsmakningsmeny. Tack för 10 år älskling, hoppas på många nya år tillsammans med dig.
Men det är väl det. Tittibo fixar och donar och pysslar om alla andra men det är inte någon som pysslar om mig direkt. Någon liten överraskning någon gång. Behöver inte vara på alla hjärtans dag, eller födelsedag eller bröllopsdag utan nästan någon annan dag istället. Grejjen är den. Jag sa, skit i blommor, det är så varmt nu så de dör snabbt ändå. Men varför kan man inte göra ändå? Nä ingenting. Jag är ledsen nu känner jag. Svårt att säga det med risk för att uppfattas som gnällig kanske.
Tråkigt är det iaf.


Kommentera här: