Näe….

…nu börjar ångesten komma krypande igen. Eller vad det nu är. Inte ångest men någon annan obestämd känsla. Och som gör att jag inte kan ta mig för något alls. Börjar jobba på måndag. Och minutrarna och timmarna tickar på. Snart är även denna dag slut. Waaaaw! Vad tiden går fort! Och jag som vill göra en massa saker innan jobbet sätter igång. För jag vet hur det kommer att bli. In i stressen och vardagen igen. Det ÄR skönt att vara ledig. Men det går ju inte att vara ledig för det ger inte några pengar. Undrar hur och vad de människor gör och har det som har en massa pengar…? Är de nöjda? Är de glada? Nä - jag kanske skulle städa lite ;-)
Vill tillbaks hit - Dos Mares, Tarifa…..

Dottern...

…har jag precis vinkat iväg. På buss till en kompis ca 3,5h färd härifrån. Hon börjar bli stor lilla O. Tiden går fort….och ringarna på vattnet blir större och större. Häftigt och lite läskigt och lite sorgligt. Mamma, eller pappa för den delen, har inte samma STORA roll som tidigare. Nu är det kompisar och killen som är prio. Men det är ju som det skall vara. Jag vet - jag har själv varit 15 ju ;-)
Lilla O på vår segeltur, Mallis. Jag äger :-D

Hemma igen...

…och har haft en jättehärlig semester. Sol och varmt. God mat och härligt sällskap. Upplevelser. Vila. Bad. Var iväg så pass länge att det kändes ok att åka hem. Det har jag inte känt förut. Men nu var det bra. Kände tom ett pirr i magen när jag var på väg till stallet. Längtade efter mina pållar. Och så skall jag börja jobba på nytt ställe på måndag. Det känns jättebra. Spännande såklart men inte nervöst. Jag har inte något att vara nervös för då jag inte riktigt vet vad jag skall göra. Min tjänst finns liksom inte. Den kommer jag att skapa. Och det är häftigt. Lika häftigt är att jag skall jobba med unga människor, glada människor och snälla människor. Det känns bra! <3