Söndag...

Tidigare har jag haft ångest på söndagar. Tror det har haft att göra med att jag vet att imorgon måndag börjar "allvaret" igen. Det stooora allvaret med att gå till jobbet. Köra barn till skolan, hålla koll på läxor, träningar och annat. Men ångesten var till största delen att jag var tvungen att gå till jobbet, ett jobb där det var några stycken som inte var särskilt trevliga, som jag var tvungen att jobba med. Det var speciellt min "chef". Kvinna, några år äldre. Konstigt det där att hon blev min "chef". Vi satt på samma linje i organisationen och i samma ledningsgrupp. Men jag skulle rapportera till henne. Hon rapporterade till VD. Konstigt. Min HR kollega rapporterade till samma kvinna. Och hon var väldigt ombytlig i humöret. Du hade inte en aning om vilken av personerna du skulle möte. Hon som pratade bebisspråk och gullade med dig eller hon som var iskall och bara stirrade. Fy sjutton. Jag är inte kvar på den arbetsplatsen, är sedan två år på ett annat ställa, med snälla människor, med roliga människor, med uppskattande människor. Så - jag har inte söndagsångest längre vilket är underbart!

Upp i ottan

..för att träna tennis. Vem kunde trott det för ett tag sedan. Jag som absolut inte tycker om att gå upp på morgonen. Eller tyckte. Nu tycker jag t o m om att gå upp före alla andra på helgerna, för att få uppleva tystnaden, göra iordning en god frukost, läsa eller kolla instagram. Lika mycket som jag tycker om fart och fläkt och att ha folk runt omkring mig, likaså uppskattar jag numera tystnaden. Tex den tystnad när alla andra sover. Det är en viss känsla. Mysigt. Och nu är det tisdag och inte direkt helg och jag sitter här i tystnaden och äter min smoothie. Katten mumsar på sin frukost. Jag skriver lite. Ute är det dunkelt och det har regnat. Men det är alldeles stilla. Dagen börjar bra. Tack.
 

Hm.

Det finns en person på jobbet som jag har det svårt med. En person som är väldigt duktig, en riktig streber och den där typen som inte ger sig. Med någonting, någonsin. Som skall ha igenom sina tankar och åsikter. Denna person klampar in med vad hon tycker, silkesfötter på mitt "område". Som under dessa två år har fungerat superbra. Tack vare att vi har regler och ordning och reda. Denna person klampar in med sina silkesfötter och  "ruckar" på dessa regler och ordning och reda vilket gör att jag och mina medarbetare får svårt att stå till svars för andra. Denna person pressar fast hon inte förstår det själv. Denna person har jag lust att be "fara åt fanders". Men det går inte. För denna person har fått den funktion som är mitt driftområde flytande i och med sitt envisa sätt. Det säljsätt som jag inte klarar av. Och som går ut över oss i driften. Denna person som inte vistas på min funktion och möter de personer som mina medarbetare och jag servar, 8 timmar per dag. Denna person förstår inte och jag är jättearg och frustrerad. Denna person gör att jag har lust att sluta på det ställe och den arbetsplats jag älskar. Och inte bara jag. Skitttrist. Ledsamt. Sorgligt.