Söndag...

…ute är det grått. Inte så kallt längre. Jag har en såndär jobbig känsla idag. Att det liksom kryper i kroppen och hjärtat bankar fort och lite extra. Känner mig trött. Och det efter att jag har sovit 9 timmar. Vill göra en massa saker men orkar inte ta mig för någonting. Usch. Och imorgon är det jobb. Jag har söndagsångest helt enkelt. Så det är väl bara att sätta på lite musik, börja ta bort julstjärnorna i fönstren, köpa lite nya blommor. Fokusera på det som är bra och vackert. För att mota bort ångesten. För imorgon är det måndag igen och jobb jobb jobb. Och jag trivs på mitt jobb, det är inte det, så jag borde inte känna såhär. Så njut av den grå söndagen - fåglarna har börjat kvittra lite försiktigt igen och det är ett GOTT tecken på att snart kommer våren…..hoppas jag :)

Nä...

…det här var ju en konstig känsla. Mannen är bortrest. Jag tänkte mig två mysiga helger - dvs 4 myskvällar på två helger - med mina döttrar. Vad hände? Jo, där satt jag själv myskväll nr 2. Ensam i huset. Åt middag, i och för sig, med äldsta dottern som sedan direkt efter åkte till kompisar. Och yngsta dottern som lekte hela eftermiddagen med en kompis sov såklart över. Så jag vart "home alone". Tänkte för mig själv - såhär går det väl inte att ha det. Satt och funderade på vem jag skulle kunna ringa. Som kanske hade lust med en spontanbio en lördagskväll. Nä - kunde inte riktigt hitta någon. Och det som också slog mig var att shit! det är dags att börja ta hand om mina väninnor och hitta på saker med dom. Inte bara hänga i stallet tex. Det är en sak när det är full rulle här hemma, då prioriterar jag verkligen stallet. Men jag tror att i takt med att mina flickor blir större kommer jag att, självklart, ha mer tid över för mig själv. Jo - då finns mannen hemma och vi kommer att göra saker, hitta på och umgås. Men jag tror och det det blev så tydligt, att jag behöver odla kontakter igen. Eller börja sy eller sticka eller nåt sånt :-) Och så tänkte jag på svärmor och min mamma. De är ju ofta ensamma. Mamma har mer saker för sig än svärmor M för mamma jobbar och har gubbe. Men svärmor M - hon är ju ensam alltsom oftast! Och då fick jag faktiskt ågren… Vi måste ta hand om varandra och jag skall bli bättre på att höra av mig till svärmor M. Och mamma. Kärlek till bägge <3 <3 :)

Så jäkla besviken.

När någon skyller ifrån sig för att slippa hamna i dålig dager är hemskt. Att inte kunna stå för saker och ting man säger eller gör. Då blir jag så jäkla besviken. Jag trodde att jag hade kommit till ett arbetsställe med ärliga människor. Men så är det inte. Idag blev jag uppringd av min chef som "hade fått uppfattningen av att i och med att jag släppte S att sluta tidigare, skulle jobba längre pass" fram till dess att vi har en ersättare på plats. Då gick säkringen i huvudet på mig. Och jag sa ifrån. Lugnt. Sa att det inte var jag som lovade detta utan att det var min dåvarande chef som hade hand om hela den rekryteringen (som för övrigt även där lovade runt och höll tunt) och som plåster på såren att det inte blev som utlovat, gav S två veckors uppsägningstid. Det som också är konstigt är att man inte får prata till punkt utan då höjer hon rösten istället. Och sedan säger "vi släpper det nu" flera gånger. Jag har lärt mig en sak av detta. Att jag tyvärr inte kan sluta vara på min vakt. Utan får jobba lite som hos min tidigare arbetsgivare, nämligen att tänka efter före. Att tänka innan jag säger, beslutar och gör. Tyvärr kommer jag att bli på min vakt igen. Trist.