Hm

Hm. Hm. Hm. Lillknäpphästen har varit hos tandläkaren. Som upptäckte att tuggytan på en tand på var sida i käken, men mest på vänster sida, var helt nedskavda (säger man så om tänder?) och glatta. Tänder skall inte vara jämna och glatta på tuggytan. Så. Tandis frågade vad vi har för bett. Jag sprang och hämtade och hon provade det på den sederadade hästen och upptäckte att bettet var dels för brett och att det dels låg an på dessa två tänder. Så. Tänk att du har en tand som det tex är hål i och du lägger staniolpapper på den tanden. Vad händer då? Jo - du grinar illa och ryggar tillbaka. Det gör ju ont och ilar så in i norden! Riktigt obehagligt är det. Så. Hur har det då känts för lillhästen i munnen? Precis lika obehagligt och ont. Fya. Så. Nu har jag lånat ett bett som är 1cm kortare och tredelat. Och lillhästen kändes helt annorlunda i munnen idag! Sa ridlärarinnan! Jag griper efter alla halmstrån jag kan ta, men han verkade annorlunda idag. Och dottern red. Heja! Men min plan står fast. Vi skall skicka honom på träning och det kommer att ske. Och nu får vi se vad det kan bli för framsteg efter det här med bettet. Håll tummarna! Söt är han illa fall. Här som liten bebis.

Nästan

Jo. Jag har nästan bestämt mig att sälja unghästen. Det är dags att se sanningen i vitögat (varför ser man sanningen där?!). Han är ung, han är spänd, han kräver massor med träning och tid. Jag har inte den tiden, jag är rädd för spända hästar, och det har varit jobbigt. Droppen var också att ramla av. Jag har fortfarande jätteont i nacken och huvudvärk (säg inte detta till någon för jag har inte sagt det till någon;) ). Dessutom har han kostat en jäkla massa pengar, jag menar, två hästar är dyrt att ha! Och om jag då inte har tiden blir det inte så bra. Han är tillgiven och vacker. Så fin. Men jobbig ju! Men han är bara 6 år. Och man kan inte ha bråttom med unghästar. Fast jag har inte ngn unghäst-erfarenhet heller så hur i hela världen tänkte jag när jag köpte föl?! Sakta, sakta har beslutet tagit form och nu har jag en plan. Jag skall försöka träna honom så mycket jag kan, sedan skicka honom till hans uppfödare som är en jäkel på att sälja hästar och rida, hon får då rida till honom på ngt sätt även om jag vet att det inte är ngn Quick fix med honom. Men jag tänker att hon har en massa känningar och säkert kan hitta rätt ägare till den lille filuren. Jag hoppas och tror att det blir det bästa. Men det är svårt, sorgligt och bär emot. Hjälp!

Nidur - den skygge.....

Åkte av.

Jo, nu hände det. Jag åkte av hästen. Var ute och skrittade och tog det väldigt lugnt, som alltid, när han blev rädd för ngt och brakade rätt in i skogen. Två sekunder tog det. Du hinner inte reagera alls. Jag hade inte en chans att sitta kvar. Han sprang därifrån dessutom. Hem. Jag sprang efter och kunde ta honom på vägen mellan hagarna, där var en person som stoppade honom. Så. Jag tog tag, ledde in honom i skogen igen och satt upp. Blev förbannad. Jag har aldrig upplevt att han har gått så fint som han gjorde, hela vägen hem. Han blev nog ganska skärrad själv. Han är inte dum, bara nervig. Och det är inte så bara. Men det skall inte vara så att jag skall ha en förbannad-känsla i kroppen för att han inte skall vara rädd hela tiden. Så. Nu har jag en plan. Ridlärar F får rida, jag arbetar från marken och så mycket jag vågar (för nu är det det som det handlar om - att våga) och sedan skickar jag iväg honom på träning i sommar. Om hon, uppfödaren, kan få fason på honom kanske jag behåller honom. Annars får hon sälja. Jag är jätteledsen. Men man åker sällan av islandshästar, och jag har inte bara mig själv att tänka på. Jag har två barn. Och är för gammal för nippriga hästar. Känns som ett jättenederlag för han har verkligen fått många chanser och jag har hoppats, hoppats. Hoppas fortfarande.