Mina kollegor.

(null)



Jag arbetar på ett fantastiskt ställe. Vi är nästan bara kvinnor (en kille) och ledningsgruppen består då såklart oxå av endast kvinnor. Man kan tro att det inte fungerar med denna konstellation och jag är för mångfald när det gäller framförallt ett kvinnodominerat yrke. Unga som gamla, män som kvinnor, straighta som ostraighta. Det är så mycket roligare då.
Såhär.
Vi har varit på ägarinnans ställe i fjällen sedan i torsdags, 7 st kvinnor i olika åldrar på "konferens". Vi har haft så supermysigt. Och trevligt privat och även arbetsmässigt väldigt bra. Jag har dock varit riktigt dålig med feber som kommit och gått, hostan från hell och förkylning som brutit ut. Har varit så fruktansvärt hängig och inte orkat. Har försökt vara med men har fått vika mig. Har inte orkat vara delaktig i samtal, inte kunnat basta och bubbla, inte kunnat åka skidor. Missat inofficiella samtal i liften. Inte druckit vin och inte känt smaken på den underbara mat dessa kvinnor har lagat (deras intresse och yrke). (null)
Och dessa kvinnor har varit så omtänksamma, tagit hand om, pysslat, velat ha med mig ändå trots att lungorna nästan hoppar ur mig när jag hostar, och slutligen nu skickat mig säng. Och jag har lyssnat fast jag inte varit engagerad i min feberbubbla och det jag kommer fram till och slås av är att dessa kvinnor är underbara och härliga och så jäkla duktiga och kunniga. 
Slutligen - jag är så glad över att jag får vara en del av detta företag med dessa starka häftiga kvinnor som kompletterar varandra, på olika sätt och faktiskt trots sina alla olika egenskaper. 
Det kallar jag mångfald på ett annat sätt. Och utan dess like.

(null)


Häst är bäst

(null)

Idag har vi varit på ridlektion med bästa F, långt åt tjottahejti, med sällskap av tant på stallet som har pratat oavbrutet från 8.30 imorse till 16.00 när vi kom tillbaks till vårt stall. Det är helt otroligt, tant pratar till och med när hon rider. Undrar om hon pratar när hon sover😅
Hursomhelst, det har varit en ljuvlig vinterdag, solen sken, det var vindstilla och snö. Jag klarade av att köra hästbuss fast jag hade hjärtat i halsgropen då jag minns senaste gången jag körde häst, fast då var det i transport. Men jag klarade det. En utmaning i sig. 
Och det är så mysigt att få umgås med min vackra, fina, duktiga, ambitiösa, snart vuxna dotter. Jag är otroligt stolt över henne. Hon är klok, smart, ödmjuk men ändå bestämd, social, rolig och så jäkla vacker. Och duktig med djur. Och människor. Och mycket coolare och lugnare än sin mamma. Jag älskar henne över allt annat. Såklart tillsammans med min andra dotter. 
Och sen när vi satt i min bil på väg hem sjöng Uggla för oss, en sång som han skrev till sitt barn. En sång om att han ångrar att han inte tog tillvara på tiden mer, att vara tillsammans med sin son, och han uppmuntrar honom att ta för sig, se världen osv osv och jag blev så himla gråtmild. För den texten är väldigt bra och sann. Så till min fina dotter O: "Ta plats min vän, världen är din, nu finns det inga men. Sätt den i spinn. Snurra den du, hej, våga vinn. Det är det nu, det är bara nu. Världen är din."
Jag älskar dig.

Sydafrika

är ett fantastiskt vackert land. God mat, gott vin, fantastisk natur och miljö, hav, djur. Så vi åker dit igen. Nästa jul/nyår. Planeringen är i full gång och det är superduper kul! Vilken resa vi kommer att göra. Hermanus, tåg, safari. Minnen och en upplevelse för livet.