Vad?

Jag vet inte riktigt vad det är som händer. Det är något som inte stämmer. Fem veckors semester, 1,5 veckas arbete. Jag är HELT slut. 
Känner mig inte delaktig, orkar inte engagera mig, tappar minnet till och från. Är stingslig och så fruktansvärt trött. Nära till huvudvärk, ser sliten ut. Har åldrats den här sommaren. Kanske faktiskt började för ett år sedan. Har svårt att hämta mig på något sätt. 
Jag förstår att det har tärt på mig under en längre period och antiklimax var på semestern. Ångesten över det beslut som jag var tvungen att ta. Pendlade mellan hopp och förtvivlan. Och dök ner i en otrolig sorgsenhet.
Nu behöver jag lugn och ro ett tag, behöver bli stark igen. Men jag har för andra gången i mitt liv svårt att veta hur jag skall göra. Vill inte ha läkarhjälp för jag vill inte bli sjukskriven. Men den där känslan av att liksom vara på gränsen till att "falla" ihop. Det blir ju att kämpa vidare för att inte hamna där. Och det blir också tungt. Att hela tiden hålla mig ovanför ytan. Pigg, glad och alert på jobbet - men har egentligen svårt att hänga med. För högt tempo, och har haft i flera år. Börjar bli läskigt.
 

Min häst...

….blev jätterädd idag och vände på klacken och stack! Hem till stallet minsann. Fort gick det. Dock inte så fort som det kan gå med den andra hästen, tack och lov, för då hade jag nog inte suttit kvar. Mitt fel, dumt fel. Snöoväder, nästan storm. Tro fasen att han blir lite tittig och rädd. För han är ju bara en bebishäst. En ganska stor sådan som inte har varit med om så mycket - än. Och så var det ngt som gjorde att han vände och ville hem. Om jag efteråt så här skall försöka sammanfatta vad jag skall göra och inte så är det självklart nästa gång det är ett för jäkligt väder - strunta i att gå ut. Men om vi går ut iaf - hoppa av och promenera när det känns olustigt. Två bra saker jag gjorde iallafall - jag släppte tyglarna dvs hade inte dragkamp med honom (jo, först för det är den spontana panikreaktionen - släppte dock sedan tyglarna :) ) och försökte lugna honom med rösten. Grejen är den att snön yrde och det var jättestora flingor som satte sig på mina glasögon…. tror du att jag såg ngt?? Nope - ingenting. Jösses - jag är för gammal för sånt här haha. Men det andra bra jag gjorde var att jag satt upp igen och gick in på volten för att få honom att lyssna och förstå att det inte är ngt farligt. För min skull också. Men jag vart svettig under armarna och benen skakade. HoHo. Ha en fin1:a advent.