Såå nyfiken...

...på vad arkitekterna kan hitta på för fint med la Casa Bohman...
Det där med att vänta är inte min bästa sida. Att saker och ting tar lång tid gör så att det kryper i skinnet på mig. Det ska hända nu nu nu. Och jag vet såklart att det inte gör det. Och jag kan hålla mig och jag har tålamod. För det mesta. Men om det går för långsamt och sådär tja, då kan man ju hitta på annat undertiden och då byggs det på med grejer och till slut blir det kortslutning. Pffffssssssss. Som en ballong, luften pyser ut. Jag gick i väggen eller pyste ut en gång för länge sedan nu. Och det skall inte hända igen. Så jag jobbar med mig själv och har en annan förståelse för att saker och ting tar tid nuförtiden. När man sedan tittar tillbaka så inser man att damn, vad fort det gick.....

Drömmen

Vi har köpt hus i Spanien! Nu börjar "resan" att göra huset beboeligt. Valet; riva och bygga nytt eller renovera. Bygglov tar lång tid att få för att bygga nytt. Renovera tar kortare tid att få. Bygga nytt -högre hus, mindre hus, större pool, källarutrymme, tar längre tid tills allt är klart, ca 2 år. Renovera -befintligt hus, större hus, mindre pool, tar kortare tid tills allt är klart. Det kommer att bli många och stora beslut. Men det kommer att bli sjukt kul och lärorikt och drömmen besannas. Vi kommer att äga ett boende i värmen, ljuset, där solen är.
Lycka!
Idag - en del av exteriören.

Häst är bäst

(null)

Idag har vi varit på ridlektion med bästa F, långt åt tjottahejti, med sällskap av tant på stallet som har pratat oavbrutet från 8.30 imorse till 16.00 när vi kom tillbaks till vårt stall. Det är helt otroligt, tant pratar till och med när hon rider. Undrar om hon pratar när hon sover😅
Hursomhelst, det har varit en ljuvlig vinterdag, solen sken, det var vindstilla och snö. Jag klarade av att köra hästbuss fast jag hade hjärtat i halsgropen då jag minns senaste gången jag körde häst, fast då var det i transport. Men jag klarade det. En utmaning i sig. 
Och det är så mysigt att få umgås med min vackra, fina, duktiga, ambitiösa, snart vuxna dotter. Jag är otroligt stolt över henne. Hon är klok, smart, ödmjuk men ändå bestämd, social, rolig och så jäkla vacker. Och duktig med djur. Och människor. Och mycket coolare och lugnare än sin mamma. Jag älskar henne över allt annat. Såklart tillsammans med min andra dotter. 
Och sen när vi satt i min bil på väg hem sjöng Uggla för oss, en sång som han skrev till sitt barn. En sång om att han ångrar att han inte tog tillvara på tiden mer, att vara tillsammans med sin son, och han uppmuntrar honom att ta för sig, se världen osv osv och jag blev så himla gråtmild. För den texten är väldigt bra och sann. Så till min fina dotter O: "Ta plats min vän, världen är din, nu finns det inga men. Sätt den i spinn. Snurra den du, hej, våga vinn. Det är det nu, det är bara nu. Världen är din."
Jag älskar dig.