Mina kollegor.

(null)



Jag arbetar på ett fantastiskt ställe. Vi är nästan bara kvinnor (en kille) och ledningsgruppen består då såklart oxå av endast kvinnor. Man kan tro att det inte fungerar med denna konstellation och jag är för mångfald när det gäller framförallt ett kvinnodominerat yrke. Unga som gamla, män som kvinnor, straighta som ostraighta. Det är så mycket roligare då.
Såhär.
Vi har varit på ägarinnans ställe i fjällen sedan i torsdags, 7 st kvinnor i olika åldrar på "konferens". Vi har haft så supermysigt. Och trevligt privat och även arbetsmässigt väldigt bra. Jag har dock varit riktigt dålig med feber som kommit och gått, hostan från hell och förkylning som brutit ut. Har varit så fruktansvärt hängig och inte orkat. Har försökt vara med men har fått vika mig. Har inte orkat vara delaktig i samtal, inte kunnat basta och bubbla, inte kunnat åka skidor. Missat inofficiella samtal i liften. Inte druckit vin och inte känt smaken på den underbara mat dessa kvinnor har lagat (deras intresse och yrke). (null)
Och dessa kvinnor har varit så omtänksamma, tagit hand om, pysslat, velat ha med mig ändå trots att lungorna nästan hoppar ur mig när jag hostar, och slutligen nu skickat mig säng. Och jag har lyssnat fast jag inte varit engagerad i min feberbubbla och det jag kommer fram till och slås av är att dessa kvinnor är underbara och härliga och så jäkla duktiga och kunniga. 
Slutligen - jag är så glad över att jag får vara en del av detta företag med dessa starka häftiga kvinnor som kompletterar varandra, på olika sätt och faktiskt trots sina alla olika egenskaper. 
Det kallar jag mångfald på ett annat sätt. Och utan dess like.

(null)


Min häst...

….blev jätterädd idag och vände på klacken och stack! Hem till stallet minsann. Fort gick det. Dock inte så fort som det kan gå med den andra hästen, tack och lov, för då hade jag nog inte suttit kvar. Mitt fel, dumt fel. Snöoväder, nästan storm. Tro fasen att han blir lite tittig och rädd. För han är ju bara en bebishäst. En ganska stor sådan som inte har varit med om så mycket - än. Och så var det ngt som gjorde att han vände och ville hem. Om jag efteråt så här skall försöka sammanfatta vad jag skall göra och inte så är det självklart nästa gång det är ett för jäkligt väder - strunta i att gå ut. Men om vi går ut iaf - hoppa av och promenera när det känns olustigt. Två bra saker jag gjorde iallafall - jag släppte tyglarna dvs hade inte dragkamp med honom (jo, först för det är den spontana panikreaktionen - släppte dock sedan tyglarna :) ) och försökte lugna honom med rösten. Grejen är den att snön yrde och det var jättestora flingor som satte sig på mina glasögon…. tror du att jag såg ngt?? Nope - ingenting. Jösses - jag är för gammal för sånt här haha. Men det andra bra jag gjorde var att jag satt upp igen och gick in på volten för att få honom att lyssna och förstå att det inte är ngt farligt. För min skull också. Men jag vart svettig under armarna och benen skakade. HoHo. Ha en fin1:a advent.