Min man...

…är den klokaste jag vet. Han är min raka motpol, hehe. Och jag är så tacksam över att jag har honom. För med honom kan jag prata om det mesta. Och han får mig att tänka till och tänka till om och om igen. Och får mig att inse att det är inte så farligt eller att jag skall stå upp för mig själv eller inte ta åt mig eller tro på mig själv eller … eller… Han inger ett lugn som jag behöver. Dessutom har han en humor som är oslagbar. Min man och jag har på något konstigt sätt "vuxit ihop". Fatta att jag skriver det..jag menar inte att vi skall göra allt ihop och inte kan vara ifrån varandra, så är det inte, utan snarare att vi vet vad den andra tänker och tycker. Vi har blivit "lika". Han är fin min man (och jag med för den delen) *blink*. Gonatt, sov gott, hörs snart.

Detta väder...

…gör mig euforisk. Blir så lycklig och glad till sinnet. Inga bekymmer finns eller gör sig påminda. Har märkt under 2013, att jag påverkas otroligt av vad vilket väder vi har. Så mulet och grått som det har varit har jag inte upplevt i hela mitt liv. Och så deppig och trött som jag varit har jag aldrig varit. Inte vad jag kommer ihåg i alla fall. I kombination att jag inte riktigt trivs där jag tillbringar ca 8 h per dag blir det enormt destruktivt. Men nu skall det bli ändring!

Jag vill inte vara neg, jag vill inte vara depp. Jag är en glad, rolig, trevlig tjej i grund och botten och så vill jag alltid vara. Även när det är dåligt väder. Så nu skall jag förbereda mig. Jag vill aldrig mer hamna där igen - depp, neg, trött, ingen ork. Hur gör man då? Det får jag fundera ut:-)

Såhär glad vill jag vara - som min lilla brorsdotter :-)

En bra dag...

…har det varit idag. Jag promenerade till T-banan, solen lyste i mitt ansikte och var så underbar, läste morgontidning på T-banan, vilket jag inte gjort på länge. Mitt horoskop var bra haha.
Åt lunch med en kollega på god restaurang, pratade om allt möjligt. En kollega som är just en kollega som jag inte är chef till (har varit dock), som kan prata med mig om allt möjligt. Hon fick mig att förstå något som jag inte är van vid; att här skiljer man på chef och kollega. Och jag är chef. Vilket betyder att jag inte kan ha en relation som jag kanske skulle vilja med mina "undersåtar". Vilket jag är van vid sedan tidigare just för att vi har klarat av att hålla isär begreppen.
Det får mig att inse hur viktigt jag tycker att det är med kollegor. Kanske inte värt, för min del, att vara chef. Det kollegiala är viktigare. Och att man kan ha roligt tillsammans, kanske ta en aw då och då. Kände jag då. Ha en fin kväll!
Bilden föreställer mina underbara fd kollegor på en aw...