Sydafrika

är ett fantastiskt vackert land. God mat, gott vin, fantastisk natur och miljö, hav, djur. Så vi åker dit igen. Nästa jul/nyår. Planeringen är i full gång och det är superduper kul! Vilken resa vi kommer att göra. Hermanus, tåg, safari. Minnen och en upplevelse för livet.

Nyårslöfte/n...

...avger man varje år.... Följer man dom sen? Inte jag iaf för jag brukar glömma. Eller det rinner liksom utbildning sanden. I år tänkte jag först att jag inte skulle ha något löfte. Sedan tänkte jag att jo-något litet iaf. Sedan försökte jag verkligen komma på något vettigt som inte heller skulle vara ouppnåeligt. Kom jag på något? Nä! Vände och vred och tänkte att jag kanske kunde komma på något bra mål istället. Lite lättare men inte hundra... Så istället tänkte jag vad jag skall göra mindre eller inte alls. Såhär blev det. Jag ska: inte byta jobb. Äta mindre godis. Inte skälla så mycket på mina barn. Inte inte inte. Och det vart inte bra. Inte bra att inte ha så många inten.
Så mina mål för 2016 är:
träna och tävla (kanske...) Fursti.
Rida Nidur och själv träna honom (med hjälp av Frida).
Fasta dagar i stallet.
Vara mer intresserad av vad mina barn gör, hur det går i skolan.
Vara med Frida en två dagar i skolan.
Vara gladare med mina barn och man.
Spara 1x xxxkr på 6 månader.
Spara 2x xxxkr på 12 månader.
Träna 1-2ggr per vecka.
Planera bättre.
Ha många fler middagar. Umgås med familj och vänner.
Få upp min lön med minst x xxxkr.
Läsa bra och lärorika böcker, lära mig mer.
Det finns många fler mål... Men jag börjar med dessa.
Gott Nytt 2016!

Äntligen..

…har jag köpt mina Marenas… Vad är det kanske någon undrar. Jo, det är ett par sandaler i glittrigaste guld. De är jättefina! Och faktiskt fantastiskt sköna då de har en mjuk och go sula. Idag har jag unnat mig det. För jag gick ifrån jobbet med en besk smak i munnen. Har funderat över situationen jag befann mig i och kom fram till att jag faktiskt inte fick någon direkt kritik, inte hela tiden, utan blev bara ifrågasatt. Vilket inte är så farligt - jag börjar bli luttrad. Det som är svårt är att alltid ha svar på tal. Och jag är inte så rapp i käften eller så blixtsnabb i huvudet. Vill tänka till innan jag tycker, oftast. Men där jag jobbar är speciella människor. De är väldigt "lärda". På det de har läst i flera år. Men resten då? Livserfarenhet av att jobba på olika ställen med olika slags människor. Det kommer de aldrig att få. För de är så special nischade. Det jag gjorde bra idag var att jag gick hem direkt efter detta möte, med som sagt, en besk eftersmak i munnen och inte alltför munter. Men - jag hämtade min dotter och följde med henne på simstafett med klasslaget och det var så roligt och jag skrattade så tårarna rann! Och så var jag otroligt stolt! Dottern simmade sista sträckan, 25m, av 6 st i laget och hon crawlade alla 25 metrarna. Inte visste jag att hon kunde crawla, hm… Och snabbt gick det. De vann! Vilken lycka. Efteråt sa hon att hon hade fått flera kallsupar men hon fortsatte ändå. Snacka om vinnarskalle. Jag skall ta efter henne - envisheten. Och så lättade jag mitt hjärta för min kloka man och köpte mig mina Marenas. Så nu är jag ok igen haha! Godnatt och sov sött <3