Vi jobbar på

...med ritningarna till drömhuset. Har fått olika förslag, hissat och dissat. Tänk att vara arkitekt och få rita och skapa någon annans hus med egna inputs osv. Coolt. Det är mycket som de måste tänka på, inte endast utseende utan även kunna titta på bärande väggar och kunna räkna. Allt skall ju klaffa i slutänden. Eluttag och elledningar, vatten, rör, väggar, isolering, tack, dränering - you name it. Coolt. Och något som är jätteviktigt är att det skall kännas rätt i magen med dessa människor, för man skall jobba nära dem under ett tag. Det måste kännas rätt och seriöst och också att man kan prata med personen ifråga. Vi träffade flera olika arkitekter innan vi bestämde oss. Valet föll på ett par som arbetar med en svensk byggare som just nu, renoverar ett hus i samma område som vi har köpt, åt våra vänner. För det där med att prata samma språk är inte helt fel heller. För språkkomplikationer kommer det säkert att bli. Och nu har vi vår tolk som dessutom är duktig och bra att jobba med arkitekterna vi arbetar med. WinWin:) Första "kladdteckningen". Åt fel håll. Så du får vända på tellin eller datorn hihi...
 

Häst är bäst

(null)

Idag har vi varit på ridlektion med bästa F, långt åt tjottahejti, med sällskap av tant på stallet som har pratat oavbrutet från 8.30 imorse till 16.00 när vi kom tillbaks till vårt stall. Det är helt otroligt, tant pratar till och med när hon rider. Undrar om hon pratar när hon sover😅
Hursomhelst, det har varit en ljuvlig vinterdag, solen sken, det var vindstilla och snö. Jag klarade av att köra hästbuss fast jag hade hjärtat i halsgropen då jag minns senaste gången jag körde häst, fast då var det i transport. Men jag klarade det. En utmaning i sig. 
Och det är så mysigt att få umgås med min vackra, fina, duktiga, ambitiösa, snart vuxna dotter. Jag är otroligt stolt över henne. Hon är klok, smart, ödmjuk men ändå bestämd, social, rolig och så jäkla vacker. Och duktig med djur. Och människor. Och mycket coolare och lugnare än sin mamma. Jag älskar henne över allt annat. Såklart tillsammans med min andra dotter. 
Och sen när vi satt i min bil på väg hem sjöng Uggla för oss, en sång som han skrev till sitt barn. En sång om att han ångrar att han inte tog tillvara på tiden mer, att vara tillsammans med sin son, och han uppmuntrar honom att ta för sig, se världen osv osv och jag blev så himla gråtmild. För den texten är väldigt bra och sann. Så till min fina dotter O: "Ta plats min vän, världen är din, nu finns det inga men. Sätt den i spinn. Snurra den du, hej, våga vinn. Det är det nu, det är bara nu. Världen är din."
Jag älskar dig.

Sydafrika

är ett fantastiskt vackert land. God mat, gott vin, fantastisk natur och miljö, hav, djur. Så vi åker dit igen. Nästa jul/nyår. Planeringen är i full gång och det är superduper kul! Vilken resa vi kommer att göra. Hermanus, tåg, safari. Minnen och en upplevelse för livet.