Mina kollegor.

(null)



Jag arbetar på ett fantastiskt ställe. Vi är nästan bara kvinnor (en kille) och ledningsgruppen består då såklart oxå av endast kvinnor. Man kan tro att det inte fungerar med denna konstellation och jag är för mångfald när det gäller framförallt ett kvinnodominerat yrke. Unga som gamla, män som kvinnor, straighta som ostraighta. Det är så mycket roligare då.
Såhär.
Vi har varit på ägarinnans ställe i fjällen sedan i torsdags, 7 st kvinnor i olika åldrar på "konferens". Vi har haft så supermysigt. Och trevligt privat och även arbetsmässigt väldigt bra. Jag har dock varit riktigt dålig med feber som kommit och gått, hostan från hell och förkylning som brutit ut. Har varit så fruktansvärt hängig och inte orkat. Har försökt vara med men har fått vika mig. Har inte orkat vara delaktig i samtal, inte kunnat basta och bubbla, inte kunnat åka skidor. Missat inofficiella samtal i liften. Inte druckit vin och inte känt smaken på den underbara mat dessa kvinnor har lagat (deras intresse och yrke). (null)
Och dessa kvinnor har varit så omtänksamma, tagit hand om, pysslat, velat ha med mig ändå trots att lungorna nästan hoppar ur mig när jag hostar, och slutligen nu skickat mig säng. Och jag har lyssnat fast jag inte varit engagerad i min feberbubbla och det jag kommer fram till och slås av är att dessa kvinnor är underbara och härliga och så jäkla duktiga och kunniga. 
Slutligen - jag är så glad över att jag får vara en del av detta företag med dessa starka häftiga kvinnor som kompletterar varandra, på olika sätt och faktiskt trots sina alla olika egenskaper. 
Det kallar jag mångfald på ett annat sätt. Och utan dess like.

(null)


Ändrat lite...

… se vad fin min Blogg blev! För så är det ju - förändringar måste man göra ibland och det mår man bra av. Förändringar får en att växa tror jag ialla fall. Tänk om man aldrig förändrar någonting? Att dagarna såg likadana ut, att tiden lunkade på och när man sedan är gammal undrar man - vad i hela friden har jag gjort med mitt liv?! Nä - så vill vi inte ha det alls. Så jag har en ny look på min blogg. Och jag skall nog ta och fundera ut några förändringar som jag vill göra under 2016. Whoop whoop - here we go ;)
Man kan förändra ett elskåp tex - titta så fint det kan bli:)

Äntligen..

…har jag köpt mina Marenas… Vad är det kanske någon undrar. Jo, det är ett par sandaler i glittrigaste guld. De är jättefina! Och faktiskt fantastiskt sköna då de har en mjuk och go sula. Idag har jag unnat mig det. För jag gick ifrån jobbet med en besk smak i munnen. Har funderat över situationen jag befann mig i och kom fram till att jag faktiskt inte fick någon direkt kritik, inte hela tiden, utan blev bara ifrågasatt. Vilket inte är så farligt - jag börjar bli luttrad. Det som är svårt är att alltid ha svar på tal. Och jag är inte så rapp i käften eller så blixtsnabb i huvudet. Vill tänka till innan jag tycker, oftast. Men där jag jobbar är speciella människor. De är väldigt "lärda". På det de har läst i flera år. Men resten då? Livserfarenhet av att jobba på olika ställen med olika slags människor. Det kommer de aldrig att få. För de är så special nischade. Det jag gjorde bra idag var att jag gick hem direkt efter detta möte, med som sagt, en besk eftersmak i munnen och inte alltför munter. Men - jag hämtade min dotter och följde med henne på simstafett med klasslaget och det var så roligt och jag skrattade så tårarna rann! Och så var jag otroligt stolt! Dottern simmade sista sträckan, 25m, av 6 st i laget och hon crawlade alla 25 metrarna. Inte visste jag att hon kunde crawla, hm… Och snabbt gick det. De vann! Vilken lycka. Efteråt sa hon att hon hade fått flera kallsupar men hon fortsatte ändå. Snacka om vinnarskalle. Jag skall ta efter henne - envisheten. Och så lättade jag mitt hjärta för min kloka man och köpte mig mina Marenas. Så nu är jag ok igen haha! Godnatt och sov sött <3