Högsta hönset

var på plats på arbetsplatsen idag. Och levde rövare med sin härskarteknik. Det som stör mig är att jag, direkt, tar till "flykt", blir orolig, tänker saker som kanske aldrig kommer att ske. Det känns som om jag vore tillbaks på mitt förra jobb igen. Jag blir pytteytteliten. Vilket såklart är jobbigt. Men så var jag och pratade med I (sista gången idag) och fick en reminder om hur man reagerar. Och att hjärnan har ett mönster som inte är helt lätt att få bort. Utan att jag istället skall välkomna känslan och säga att det är ok att känna sådär och hur kan jag minska känslan för att må bättre. Jag får titta på högsta hönset och se henne som en liten mus. Eller lyssna på henne och låta hennes röst låta rolig. Så att det inte blir så farligt längre. Men. Jag tänker inte ta ngn skit igen. Jag får helt enkelt försöka tänka mer som en kille och inte en tjej med en massa känslor. För dom skall jag inte blotta igen. Nu är jag mycket starkare än sist. Punkt. Heja heja.

Hemsk känsla.

Att göra något i god tro och i tron att ge bra service och få kritik på ett otrevligt sätt. Av en advokat dessutom. Är för mig en flash-back och väldigt jobbigt. Jag mår riktigt dåligt, känner mig liten och tappar helt självförtroendet. I-N-T-E klokt! Hanterar ändå saken på ett lugnt och fint sätt och bemöter personen ifråga bra. Hon är som en igel, vänder allt jag säger mot mig. Men nu RÄCKER DET! Inte en gång till - och det tänker jag säga till henne. Att hon är otrevlig. En annan påpekade samma sak MEN på ett vänligt och lite roligt sätt. Helt rätt. Då vill jag ju hjälpa och göra det så bra som möjligt. Men inte till advokatens djävul. Usch. Man säger att sånt här stärker en. Och det gör det säkert men inte i där och då. Det är jättejobbigt istället. Och så kommer ångesten och jag blir ledsen. Men. Det som är bra är att jag kan och får ventilera till mina kollegor och dom finns där och står bakom mig! Fantastiskt. Och jag tackar verkligen att jag är på det jobb jag är, med de kollegor jag har. Underbart. Tack!

En i min släkt

Är knäpp. Alltså riktigt knäpp på riktigt. En rolig, kul person att umgås med utåt men som döljer ett mörker, sitt mörker, väldigt bra. Så bra att andra inte märker av det. Personen har dippar och blir då inte speciellt snäll. Kommer aldrig att bli hel eller att förstå hur personen är och uppfattas. Som inte förstår hur mycket det skadar och oroar. Personen är skadad från sin barndom och uppväxt. Det är jättesorgligt och jag blir orolig och får ont i magen. Det är sorgligt och tragiskt det som nu sker…