Trutt...

…hela jag är trutt…Det har varit mycket nu ett tag. Jag har haft jätteont i nacke, ner i höger arm, skulderblad och höger finger. Så nu går jag och får behandling hos naprapat. Som sätter nålar i mina onda muskler och JÄKLAR vad ont det gör Och fingret - har nu blivit röntgad - inget fel - ser jättefint ut. Vet du vad ortopeden sa? Att det finns något som heter "nacke, arm, hand/finger syndrom". Är psykiskt och beror ofta på stress. Han har sett folk komma som, efter undersökning och röntgen, inte har något fel i sina muskler, leder, ben, kropp. Men som har så ont att de inte kan röra fingret eller att axeln, armen är så stela att de skriker när man tar i dom. Pga stress. Jag har inte känt mig stressad. Men nu när jag är ledig är jag trött och har ont. Så nu är det träning som gäller. Och stretching. För jag vill inte bli äldre och få krämpor. Jag vill vara pigg och stark! <3

Jappelijapp...

…nu har jag tackats av, fått fina presenter, fina ord, varma kramar och tackat för mig. Nu är jag trött. Kan bero på att jag kom hem sent och gick och la mig sent och inte kunde sova utan vaknade halv sju. Dvs sovit 4 timmar. Det kan bero på det. Det kan också bero på att jag faktiskt är slut. Jag har kört ända in i kaklet. Ända in i sista sekund har jag jobbat. Och lämnat efter mig bra överlämningar. Ok iallafall. Det känns bra och det känns skönt. Nu väntar jag bara på det fina och varma vädret! Tjoho för 5 veckors ledighet innan det nya spännande börjar <3

One day...

…to D day! En dag kvar på mitt nuvarande jobb… En plats jag har varit på i snitt kanske 7h per dag i snart två år. Suttit mitt emot min fina kollega S, lärt känna (till slut) andra fina kollegor som Te, T, M och L. Några kanske jag kommer att hålla kontakt med, andra inte. Några vet jag att jag kommer att hålla kontakt med och träffa. Jag har gjort avtryck och intryck. Det vet jag. Jag har förändrat och visat att man kan ha det bra och ha roligt och att man kan stötta varandra och det kan bli bra fast det är rörigt och stökigt! Men det som är - det är att man skall se individen. Och det var det jag gjorde, från dag ett. Sa hej, gick runt i huset, satt ner och pratade med folk, frågade hur dom mådde. Fyrade av leenden här och var. Små saker som gör stor skillnad. Det är viktigt att bli sedd. Även om man inte alltid vill. Men då får man försöka se bakom och nå ändå. Plättlätt för mig, supersvårt för de flesta…Skillnaden är att jag är intresserad av människan, individen. Det GÖR skillnad <3
Här är min fina kollega S och jag - avtackningsfrukost och presentdags:)