Gör någonting!

Jag har två stora problem. Det ena är att jag inte tror/litar på mig själv. Och jag krymper inombords när jag själv upplever eller tycker att jag har gjort något fel. Och när jag tror att andra skall tycka att jag har gjort fel, eller det jag tror att jag har gjort fel. Det andra är att jag är konflikt rädd. Kombinationen är inte bra. Litar jag inte på mig själv vågar jag inte stå upp för mig själv och mina beslut och är jag dessutom då konflikt rädd blir det ju inte bra. Kombinationen är VÄRDELÖS och jag mår FRUKTANSVÄRT dåligt och blir rädd och krymper, krymper. Hur går man tillväga för att gå till botten med varför det är såhär? Det hämmar mig. Men det är väl som skräcken att prata inför många människor eller grupper- man måste träna. Vågar jag säga ifrån och säga vad jag tycker en gång, går det lättare nästa gång, Våga tro på mig själv - för jag är duktig och bra! Kör hårt:-)…..fast lite ont i magen har jag allt….

Fotboll, häst eller….

…kamrater. Det blev Fotboll och kamrater och ett (?) sabbatsår från att ha hand om en egen häst. Till min stora sorg. Jag har förstått vartåt det har lutat och jag har haft ett bra samtal med dottern men det känns ändå sorgligt. För hon är superduktig, har talang och är ljuvlig med hästarna. Mycket bättre än jag någonsin var i den åldern. Å andra sidan så vet jag ju att hon kommer tillbaks. Det gjorde jag själv. Men jag hade ett uppehåll som varade i 15 år… Hursomhelst - nu lämnar vi bort foderhästen, den vackra hästen som vi älskar, och jag får koncentrera mig på den andra vackra hästen vi äger och kanske det kan bli en vacker liten unghäst längre fram. Som jag (svårt att skriva när jag vill skriva vi) kan hantera från start. Och dottern kommer att rida, fast utan krav och press att hon måste. Det blir bra!

Hur mycket...

...skall jag bli testad....? Hur kommer det sig att det varje vecka dyker upp saker som jag tycker är lite eller mycket obekväma som jag måste ta itu med och klara av? En vän till mig sa: man får så mycket som man klarar av. Men jag tycker att jag får mer och mer. Hur mycket skall jag mäkta med? Var går min begränsning, har jag någon? Jag lär mig så otroligt mycket av mitt liv just nu, men ibland tycker jag nog att det kan vara stop. Eller i alla fall lugnt ett tag. Men har man med folk att göra så mycket som jag har, så blir det nog aldrig lugnt. Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra för att det skulle bli lugnt och jag kunde få vara tillfreds ett tag. Jag kanske skall önska till månen nästa gång den är full, något som jag önskar mig mycket av. Eller när månen är ny, något jag önskar mig mindre av. Skall suga på den karamellen och verkligen önska mig något. Både något mycket av och något mindre av. Snart är det nymåne. Vi får se vad jag önskar och om önskningen faller in:-) Det kommer den att göra, jag är säker!
 
 
<3