…på semestern. 5 veckor har gått i en rasande fart. Vi har gjort mycket. Varit i Italien, på ridläger, hemma, i Spanien. Men det känns nästan lite surrealistiskt när jag tänker att jag har varit ledig så länge. Jag vill verkligen försöka ha kvar känslan av ledighet och förnöjsamhet. Känslan av varma kvällar och god mat i Italien tillsammans med härliga människor. Känslan av varma vindar och havet som brusar i Tarifa i Spanien. Känslan av värme och kallt vatten att svalka sig. Känslan av lugn och ro med familjen. Ikväll känner jag mig konstig. Lite tom på något sätt. Fast jag har upplevt en härlig sommar med mycket intryck och nya platser. Jag borde vara full! Men det blir som ett vakum. Och jag vet att det kommer att bli mycket jobb. Och jag vet att jag - som önskar att jag kunde planera och strukturera - kommer att falla tillbaks i strul och en känsla av att allt bara snurrar på. Fort, fort, fort. Men om jag skulle försöka? Alltså VERKLIGEN försöka denna gång, att hålla det jag säger att jag skall göra. Och säga nej när jag vet att jag inte kommer att hinna eller behöva stressa igenom något. Ja - jag skall försöka. Dag för dag, timme för timme. Nu jäklar!