…TOTAL! Jag har suttit och skrittat på min unghäst! Som var som ett nervvrak för nästan exakt ett år sedan. Som inte gick att klappa, inte gick att promenera med, som inte gick att springa bredvid, som inte gick att lyfta handen högt bredvid. Som inte, som inte som inte…. Och idag hade jag lektion med den bästa F som efter 10min sa - han kan du sitta upp på, inga problem. Jag började nästan gråta. Vilken känsla. Sakta men säkert - det är modellen för oss. Och det kommer att bli toppenbästhäst. Helt klart värt att fira - med ett glas bubbelskumpa <3
