Jo. Jag har nästan bestämt mig att sälja unghästen. Det är dags att se sanningen i vitögat (varför ser man sanningen där?!). Han är ung, han är spänd, han kräver massor med träning och tid. Jag har inte den tiden, jag är rädd för spända hästar, och det har varit jobbigt. Droppen var också att ramla av. Jag har fortfarande jätteont i nacken och huvudvärk (säg inte detta till någon för jag har inte sagt det till någon;) ). Dessutom har han kostat en jäkla massa pengar, jag menar, två hästar är dyrt att ha! Och om jag då inte har tiden blir det inte så bra. Han är tillgiven och vacker. Så fin. Men jobbig ju! Men han är bara 6 år. Och man kan inte ha bråttom med unghästar. Fast jag har inte ngn unghäst-erfarenhet heller så hur i hela världen tänkte jag när jag köpte föl?! Sakta, sakta har beslutet tagit form och nu har jag en plan. Jag skall försöka träna honom så mycket jag kan, sedan skicka honom till hans uppfödare som är en jäkel på att sälja hästar och rida, hon får då rida till honom på ngt sätt även om jag vet att det inte är ngn Quick fix med honom. Men jag tänker att hon har en massa känningar och säkert kan hitta rätt ägare till den lille filuren. Jag hoppas och tror att det blir det bästa. Men det är svårt, sorgligt och bär emot. Hjälp!
