Jag har jättemånga funderingar. En är varför jag inte umgicks med min mormor mer än vad jag gjorde. Hon bodde i min gamla hemstad och jag var där så ofta jag kunde. Jag pratade med henne i telefon och skrev brev. Detta var under en period när jag var borta från Sverige mycket. Sedan en period när jag separerade från min nuvarande Mr It. Då "umgicks" jag med en annan, som bodde i en stad som låg närmare min mormor. Och kunde vara med henne lite mer. Det jag har funderat på mycket är varför vi inte kunde fått henne att flytta till Stockholm, närmare oss. Men det är likadant med min 85 åriga svärmor. Hon bor i samma stad, söder om stan - vi bor norr om stan. Hon bor i ett stort hus med trädgård. Vi har frågat om hon inte vill sälja och flytta närmare oss. Men det vill hon ABSOLUT inte. Det är så bra som det är. Vi träffar inte henne mer ofta än vad jag träffade min mormor. Och en dag var min mysiga mormo bara borta. Hjärtinfarkt. Pang bom. Det tog lång tid innan jag slutade att lyfta telefonen för att ringa henne, och lång tid innan jag raderade telnumret. Det tog lång tid att förstå att hon inte fanns längre, att hon inte skulle komma tillbaks. Och jag saknar henne fortfarande som fan.
